"Bara för att"

Hur mycket av det vi gör gör vi egentligen för att vi själva faktiskt vill? Och hur mycket av det vi gör gör vi endast för att vi tror att andra förväntar det av oss? Och hur mycket av det är egentligen bara inbillning?
Detta inlägg är ett exempel på vad jag menar: Jag har egentligen ingenting alls att skriva, inte lust heller. Men jag skriver ändå, därför att jag tror att vissa människor förväntar sig att jag ska uppdatera denna pinsamt dåliga blogg...
Är det inte helt galet?
Jag har ju för tusan ingen lust alls.
Inte för att det inte har hänt något, utan bara därför att jag helt enkelt inte känner för att dela med mig av vad som ar hänt den senaste tiden.
Mycket händer nu ska ni veta alla ni som läser. Och för att jag ska hinna, och orka med allt, så ber jag er att inte förvänta er något från denna blogg på ett tag.
Gå inte och vänta på ett nytt inlägg.
Rätt som det är dyker det upp, och gör det inte det så är det för att jag helt enkelt inte känner för att dela med mig av mitt liv för tillfället.

Men ja, jag mår bra och vi mår bra. Och det är vad som känns viktigast av allt just nu för oss båda, att VI mår bra.
Hoppas alla ni som jag inte hinner med just nu också gör det, mår bra.

JUUUL

Läste nyss S´s inlägg och fick helt galet mycket jullängtan!
Nog för att jag redan har hunnit tjata om snö och julpynt ett antar gånger sedan i slutet av juli, men nu blev det verkligen påtagligt: snart är det dags igen!
Ni som känner mig väl vet att jag helst av allt skulle ha jul året runt.. men men, Jack Frost vill liksom inte sprida sin magi tolv månader om året och INGEN JUL UTAN SNÖ!!

För övrigt lade vi klart pusslet igår och obotlig romantiker som jag är (näst intill tönt skulle jag själv definiera det), ska jag såklart rama in det tillsammans med datum, och sedan hänga upp det på väggen i vårt ännu obefintliga bibliotek : )
Pussel, jag kan starkt rekommendera det om ni är less på att hänga framför tv:n varje kväll och det är lite för ruggigt ute för en kvällspromenad, mysfaktorn är hög!

Gjorde första dagen på  min nya praktikskola idag och det kändes toppen! Jag ska undervisa en gymansieetta i Historia och de var verkligen öppna och inte alls rädda för att lämna åsikter eller ställa frågor! Precis en sån klass jag vill ha, hellre en som är lite småstökig men aktiv än en som är tyst och inte ger respons... Allt med måtta dock.
Det känns verkligen som att det är på gymnasiet jag hör hemma. Arbetssättet och möjligheterna att ta ut svängarna lite passar mig så mycket bättre än att agera extramamma till en vilsen sjua.
Med detta menar jag absolut inget ont mot alla lärare i de yngre åldrarna, tvärtom, jag beundrar deras tålamod och energi, men det passar inte mitt yrkesutövande alls... Herregud, de förstår ju inte ironi! Ni förstår själva hur det skulle gå med mig som ÄR ironi!

Nu väntar mat och Top Model, något som de stackars tjejerna förmodligen sällan får ta del av...

/Yours Truly.

Plugg, Pussel & Pussar!

Så har senaste veckorna sett ut här i västra aros.
Skolan drog igång och vips så försvann Anne från jordens yta igen!
Det är som det är.
Men faktum är att jag så galet gärna vill ha mitt examensbevis i januari att jag hellre sliter ihjäl mig och bränner alla kvarvarande hjärnceller dessa återstående 4 månader (GALET!), än tillbringar ännu ett halvår i skolbänken. Så nu vet ni det, min energi riktas de kommande måndarna på examensarbete, praktik och meritportfölj och jag kommer förmodligen inte vara tillgänglig i den usträckning jag helst skulle vilja, men den som väntar på något gott ; )
Jag lovar att ta igen all eventuell missad tid med alla, men då som utexaminerad lärare :P

För övrigt växer min huslängtan med stormsteg och är snart på gränsen till desperation, så om det är någon som har sett något hus med ett torn nära en sjö där man eventuellt kan ha ankor; tveka inte att kontakta mig!!

Nu vankas filmmys och ännu fler pussar!

/Yours Truly.