Liljor
Medan Johan ligger i sängen och (fylle)snarkar, passar jag på att vara lite kreativ!
Med en stor kaffekopp bredvid mig på soffbrickan och OS-final i basket i bakgrunden, tänkte jag än en gång avge livstecken.
Söndag idag och sista dagen innan skolan drar igång med nya äventyr... På måndag kl 9.00 är det registrering i Eskilstuna sedan får vi se vad som väntar denna termin! Personligen hoppas jag på en del nya bekantskaper och ett examensbevis lagom till nyår!
Hoppas även hinna med en stadsvandring i de gamla kvarteren här i stan med far och fru på tisdag kväll, och en date med finaste Cecilia någon gång under veckan!
För övrigt måste jag säga att det känns bra att komma igång med vardagen igen. Nog för att jag alltid tjatar om hur skönt det är att inte plugga och istället få stänga av hjärnan för ett tag och jobba med kroppen, men en sak som alltid tenderar att bli lidande av det är min träning... Inte en gång sedan i början av juni har jag besökt gymmet... Ett par rundor i löpspåret blev det innan alla incidenter började avlösa varandra, men utöver det, förutom mina morgonpromenader; nada, nichts, nothing.
Men imorgon, efter skolan då bär det åter av tillbaka till svettlukt och stönande spännbrats!
Ja... har väl inte överdrivet mycket mer att rapportera. För att återuppliva en gammal trend avslutas detta inlägg med en fin liten lista som jag stulit av S ; )
1) Vad åt du till frukost?
Dålig frukost idag... två koppar kaffe och två mackor med ost och gurka! (Jag vet, viktigt med gurkan där!)
2) Lägg ut den senaste bilden du tagit på dig själv:
3) Vem fick du ditt senaste sms ifrån?
Caroline
4) Vilken färg har din dator? Alltså skalet...
Medaljonger i Silver....Typ
5) När var du arg senast?
Igår kväll, men det gick över lika fort!
6) Ditt bästa minne från skoltiden?
Flera bra minnen från högstadietiden tillsammans med min vän Hanna.
7) Ditt sämsta minne från skoltiden?
Oj...kanske den gången jag upptäckte att någon ristat in ett otrevligt ord på mitt skåp...
8 ) Yoga eller löpning?
Löpning.
9) Spaghetti Bolognese eller Oxfilé Provencale?
Oxfilé, alltid!
10) Vilka tidningar läser du regelbundet?
VLT och Damernas Värld!
11) Favoritkaraktär i deckare?
Läser inte deckare...men ser på TV! Då måste jag säga Tony Hill i Mord i Sinnet.
12) Teveprogram du aldrig missar?
Hmm... är rätt dålig att se på TV egentligen. Men att gotta sig åt andras misär i Lyxfällan och konstatera att det finns en hel del mindre smarta människor är alltid skoj!
13) Vem är du avundsjuk på?
Svårt... Jag får svara alla arkeologer i Storbritannien som får gräva upp gamla slott och herrgårdar...
14) Din bästa revansch?
Min bästa revanch upplever jag dagligen när jag inser att jag har ett framgångsrikt liv och att det går väldigt bra för mig. Jag har sett till att jag är välutbildad, jag är bra på det jag gör, jag bor bra, ser bra ut och har dessutom världens snyggaste och mest fantastiska sambo. Jag vet att detta låter ytligt, men detta är trots alla de människor som ägnade så många år och så mycket energi åt att försöka övertyga mig om motsatsen.
15) Din bästa chef ever respektive din sämsta?
Hi hi, jag har ju inte haft så många chefer! Men jag får säga 1: Lasse och 2: den oseriösa mannen jag hade som chef på Coffee House by George i Gävle...
16) Mat som du aldrig någonsin kommer att äta? Orsak?
Grisfötter. Kommentarer överflödiga.
17) Offentlig person som du skulle vilja ta dig ett snack med?
Hmm... jag är ju så blyg att jag förmodligen inte skulle våga säga ett ord till personen i fråga. Men i nuläget skulle jag VILJA prata lite med Reinfeldt för att bättre kunna få en förståelse för hans politik.
18) Kaffe eller te?
Loads and Loads of kaffe!
19) Skostorlek?
38-39
20) Hur ofta är du på IKEA?
Fyra-fem ggr på ett år?
21) Om du hade fem miljoner över - vad skulle du köpa? Och du var tvungen att köpa något annars skulle de försvinna...
Ett hus, en bil och se till att ta mitt MC kort! Efter det skulle jag ta Johan och flyga långt långt bort...
Dessa fina blommor mötte mig i hallen efter jobbet i fredags!
Bye bye Hacksta
Åtta minus 2 veckor har jag slitit halvt ihjäl mig, bokstavligt talat, där nere på min truck. En del dagar har verkligen känts pest, medan andra har varit bättre! Och lagom till jag nu ska sluta har jag hittat folket...
Ni vet folket som man vill sitta med på rasterna och de man vill stanna i gångarna och växla några peppande ord med. Det folket som gör dagarna uthärdliga och mindre pestiga.
Lyckligtvis lever vi i ett högteknoligiskt samhälle, och folket har numer mitt telefonnummer och har lovat höra av sig när det händer något skoj i hålan!
Skolan ja. Det är nu helt klart med MdH och jag börjar på måndag i Eskilstuna. Lyckligtvis fick jag även veta att hälften av kurserna också ges i Västerås, vilket alltdå ytterligare ökar mina chanser att hitta mer nytt folk!
Det innebär mycket blandade känslor att lämna Uppsala. Jag menar, Uppsala är ju Uppsala. Helt galet, otroligt överdrivet på många sätt och vis, och helt fantastiskt. Och alla,(majoriteten av) mina vänner finns ju där. Dock är jag egentligen inte alls orolig över dem, tvivlar inte en sekund på att vi kommer fortsätta ha god kontakt, men ändå.. Jag kan inte träffa dem varje dag. ..
But hey, det är ju inte precis så att jag gör en "Stina", Uppsala ligger ju faktiskt bara drygt en timme bort ;)
För övrigt är jag som vanligt riktigt pepp på att börja skolan igen! Ska bli skönt att återställa hjärnkontoret och få bekräftat att man faktiskt är kompetent till mer än att tillbringa resten av livet på en skruttig truck på Hackstalagret!
Ska kika lite på kursupplägget för EXAMENSTERMINEN nu och anteckna några datum i min nya fina kalender :)
/Yours Truly.
Mycket vill ha mer...
Allt är frid och fröjd och jag har verkligen ingenting att klaga på. Jag är frisk, har en underbar familj, fantastiska vänner, tillräckligt med pengar och en underbar sambo. Trots detta kan jag inte låta bli att sukta efter mer...
Hur kommer det sig att man inte kan vara nöjd med det man har när det man har trots allt är helt fantastiskt?
Är detta problemet i dagens moderna samhälle där de flesta av oss kan skaffa det vi vill ha genom pengar och jobb, och på något vis "köpa" oss lyckliga...
Är det mån tro så att vi i dagens konsumtionssamhälle, där vi tar så mycket för givet, har blivit mer och mer giriga?
Ju mer vi får desto mer vill vi ha.
Jag vill ha allt: hus, familj och äktenskap och helst på en gång.
Det i sig är väl inte så farligt kanske. Nej, inte så länge det inte övergår till en besatthet och gör att man blir blind för det man faktiskt redan har. Att man glömmer leva i nuet och bara njuta av tillvaron precis som den är...
Jag vet vad jag har. Det är helt fantastiskt och jag ska inte glömma att uppskatta det varje vaken minut!
/Yours Truly.
Det suger!
Att vara sjukskriven är förmodligen det mest uttråkande och totalt ostimulerande man kan råka ut för. Av flera skäl.
För det första är det ju givet att man inte kan jobba. Och även om jobbet inte är det roligaste man vet, så är det ju inte desto mindre trots allt en sysselsättning.
För det andra kan man inte heller gärna springa runt på stan eftersom man då riskerar springa rätt in i någon från jobbet, och genast sprids misstankarna om varför man inte är på jobbet. Och om man nu är sjuk: varför springer man då tillsynes oansträngt runt på stan?
Värdelöst!
För det tredje så resulterar ovan nämnda skäl till att man hamnar inomhus, i soffan, antingen med en bok eller framför tv:n i timmtal, vilket i sin tur resulterar i att man känner sig totalt degig och ofräsh...
Som tur är är jag tillbaka till jobbet på tisdag.
I helgen väntar biobesök, tror jag, och fotboll i sthlm mot Gröndal...
Livet är med andra ord lika stimulerande som alltid för en icke gift fotbollsfru!
(Vill även passa på att tacka mina kära vänner för era snälla kommentarer, de värmde mycket. Ni är bäst!)
Blodd, svett och tårar...
De senaste två veckorna har varit minst sagt turbulenta och innehållit samtliga ovan nämnda ting.
Så mycket har hänt att jag inte vet var jag ska börja och hur mycket jag egentligen skall avslöja. Det har gått till den vida gräns att jag knappt vet om jag ska skratta eller gråta.
Det började med att min käre pappa körde av vägen med bilen, följderna inte direkt allvarliga men omständigheterna desto värre.
På toppen av detta är jag själv trasig i huvudet efter en olycka på jobbet, och efter drygt 4.5 timmar på akuten i onsdagskväll med CT-röntgen och lite kapat hår, sitter jag för tillfället med sex stygn mitt på skalpen och är sjukskriven tillsvidare.
Efter fyra dagar mer eller mindre helt inomhus, beslutade vi oss dock idag för att ta bilen och köra en bit utanför stan för en längre promenad. Detta visade sig vara ett stort misstag.
De nämnda händelserna toppades nämligen nyss av att vår bil heldog mitt ute i ingenstans. Alla varningslampor som kan blinka blinkade och felmeddelandena avlöste varandra och vi var fast bland granar och åkrar.
Så Johan och jag, tillsammans med mina sex stygn i huvudet, fick ta en dryg timmeslång promenad hem igen efter att ha bogserat bort bilen som nu är allt annat än körduglig.
Det är väl ungefär i korta drag vad som har hänt sedan senast. Medan andra har njutit av sommarvärmen som ju kom tillslut, har en del av oss varit upptagna med annat.
Men jag ska absolut inte klaga. Samtliga olyckor hade kunnat få betydligt värre utgång och läget hade kunnat vara betydligt värre.
Bortsett från detta är allt bara bra med oss!
Jag är dock lite småsnurrig i huvudet fortfarande (mindre hjärnskakning?), så detta inlägg får sitt slut här.
Nu vet ni i alla fall att jag lever, om än nätt och jämt ;)
/Yours Truly.