Varför inte?

- Har du varit i kyrkan idag?
- Nej, jag är inte troende.
- Varför inte det?

Vad säger man?

Visst är det väl lite lustigt att något som är så naturligt och självklart för någon annan är högst främmande för en själv?

Jag fick frågan idag av en av mina grannar här på korridoren, han tyckte det var jättekonstigt att jag inte tror på en högre makt...
Och vad säger man till någon som tar sin tro så självklart och naturligt för att inte förnärma honom/henne?
Det som kändes mest konstigt med det hela var att jag själv inte kunde komma på varför jag egentligen inte tror på en högre makt...

Jag har alltid resonerat som så att jag inte riktigt kan tro på saker och ting fullt ut om jag själv inte sett eller upplevt dem.
Visst har man oftast mer eller mindre en uppfattning om vissa saker men att helt och hållet delge sin krop och själ för något man inte säkert kan säga existerar, det tror i varje fall inte jag på.
Till exempel (och detta är helt och hållet mina egna tankar och åsikter) tycker jag att det är mycket märkligt att det finns så mycket orättvisa och sorg här i världen om det nu existerar en högre makt som "älskar och värnar om alla människor på jorden"... Men men, detta är min högst personliga åsikt. Om det fanns en gud eller vad man nu väljer att kalla denna högre makt, borde denna väl kunna se till att världen var lite mer rättvis åtminstone?

Trots detta lyckades jag inte riktigt förklara för min troende granne så att han förstod hur jag menade, hur jag tänker...
Han tyckte det var mycket märkligt att jag inte trodde på denna högre makt och pekade bl.a på naturen och hur vi människor är konstruerade (antar att han menade det här med intelligent design). Sedan frågade han mig hur jag trodde detta kommit till om det inte skapats av någon slags "överhet".
- Jag vet inte.
Vet någon?
Jag har hela tiden tänkt att vi anpassat oss efter naturens behov och att denna flera tusentals år långa processen format oss till de varelser vi är idag, men kan detta verkligen stämma?
Detta är ju alltid vad jag har trott på men när någon ifrågasätter en på det sättet så blir man helt klar osäker, eller kanske mer funderande...

Jag vill trots allt detta, påpeka att jag hyser stor respekt för de flesta troende och att jag inte på något sett förnekar att det finns någon "högre makt", men inte förrän jag själv upplever något kan jag ge mig hän och "vika undan" för denna.
Jag tycker att det är upp till var och en vad man vill tro eller inte tro på, så länge man håller det för sig själv och inte låter andra människor (eller en själv) ta skada av det kan det väl inte spela sån stor roll?

Det var dagens visdomsord : )



Taskig självkännedom

Igår fick vi tillbaka tentan vi skrev senast.
Denna tenta var mycket märklig.

Jag gick från tentasalen med ett slags vacuum inombords, man brukar för det mesta ha en känsla av hur det gick på ett ungefär, men denna gång hade jag verkligen INGEN uppfattning alls...
Frågorna var inte bara konstiga, de var även fler än vanligt och tidsbristen var starkt påtaglig.
Som sagt, jag satt och gnuggade geniknölarna in i det sista och trots skrivkrampen i högerhanden (alla ni som skrivit tenta i 5 timmar eller mer vet hur det känns, eller snarare; INTE känns efter ett tag...) satt jag duktigt (läs förtvivlat) tiden ut, för att sedan rejält förvirrad traska hemmåt och ringa det där samtalet som alla man vill att man ska ringa för att rapportera hur man tror det kan ha gått (med andra ord; ett egentligen helt meningslöst samtal).
Jag berättade för alla att jag tyckte tentan var svår och konstig och att jag med stor risk kunde bli underkänd.
Men tji fick jag, till min stora glädje!

Igår, på baksidan av mitt femtimmarsverk står helt oväntat och smått otroligt: VG.

Hur gick det till?
-
jag har ingen aning men jag tackar och tar emot : )

Tyvärr har jag inget mer spännande och icke skolrelaterat att berätta om just nu...
Är fruktansvärt trött hela tiden... Vet inte varför.

För övrigt mår jag bra.
Har praktik nu 9 veckor framöver, känns riktigt bra faktiskt! Skönt att inte behöva sitta fast vid skrivbordet hela dagarna.
Lite skrämmande också när jag tänker på att jag numer är ansvarig för klass 7d´s kommande historialektioner, samt att det är helt och hållet upp till mig att de klarar av att ta sig igenom hela antiken med minst godkänt...


Wish me luck...


Vad är värst?

Att inte ha någon alls eller att ha någon man inte få träffa?

Jag skulle nog säga det senare.
Det är betydligt värre att ha någon kär som man inte får träffa närhelst man vill än att inte ha någon överhuvudtaget.

Puss min älskling.

Saknar dig så.


Skål!

Hallojsan : )

Vi gör väl ett nytt tappert försök då får se hur det går denna gång ;)

Tenta idag, gick väl sådär... var en väldigt märklig tenta.
Läraren var ny och frågorna var konstiga, många gav upp och gick en efter en men inte Nanne!
Jag satt minsann duktigt kvar och lade verkligen ner varenda energipartikel jag kunde hitta på de där märkliga frågorna...
Hur det gick?
Ja det återstår att se. En himla massa ordbajs blev det i alla fall.

TACK ILU FÖR ATT NI LÄRDE MIG DENNA KONST SOM VISADE SIG HÖGST NYTTIG I UNIVERSITETSVÄRLDEN.
(det är förmodligen det enda nyttiga jag komer att få med mig därfifrån).

Tenta idag altså och för en gångs skull ska jag ut :)
Med min käre Karin så klart, röj röj...
Eller inte,  lite småtrött är jag och lektion imorrn kl 10.15.

Lev väl.