3-4 Bankdagar my ass
Det finns nog ingen, förutom alla dementa, som vandrar denna planet som är lika virrig och vimsig som mig.
Men men, jag är inte överraskad. Jag kan ju se det positiva i denna tragikomiska händelse: Pengarna kommer ju förmodligen räcka längre, vilket i sig alltid är något!
Det som har hänt är att jag igår, över lyckan att ha arbetat min sista dag för sommaren samt att för en gångs skull riktigt kunna glädjas åt mitt kontoutdrag, mitt i lyckan så klart glömde kortet i automaten och glatt och lyckligt ovetandes satte mig på bussen utan några som helst pengar med mig hem.
Hela bussresan satt jag och beundrade den lilla papperslappen med ett fånigt leende på läpparna, något som drastiskt skulle avta när jag kom fram till kassan på ICA och till min stora skräck inser att jag inte har mitt älskade VISA-kort med mig!!
KLANTARSEL.
Det jag såklart gjorde var att tokcykla hem och ringde upp banken för att spärra kortet. Det nya kortet beräknas dimpa ner i postlådan efter 3-4 bankdagar. Nice.
Man kan ju tycka att detta vore nog, ICKE.
Eftersom jag är jag så följs nu detta av ännu lite mer krängel.
OK, tänkte jag (inte alls förvånad över vad som nyss inträffat), shit happens. Men jag kan ju alltid logga in på internetbanken och föra över pengar till min mor som får ta ut pengar när hon kommer för att skjutsa hem mig till Uppsala. ICKE.
Min käre Tomas hade tidigare under dagen varit så snäll att byta batteri i min dosa (som länge varit halvdöd då batteriindikatorn blinkat tomt i ett antal veckor nu), så dosf-n fungerade inte heller!
Nu kan man ju då tänka att "varför lånar hon inte bara pengar av Tomas då?" och visst, det vore ju skitenkelt, om det inte vore för att han är bortrest till Norrlöping under helgen!
HURRA!! Eftersom det idag är lördag och alla bankkontor är stängda, är nu Anne utan pengar i 2 dagar! Noll, zero, nill, KEINE GELD!
Och till saken hör att jag idag åker tillbaka till Upsala, vilket innebär ett MYCKET tomt kylskåp...
Väntar nu på att Tomas ska ringa upp så att jag förhoppningsvis får ta ut pengar från hans konto..
I'll keep you posted.
/Yours Truly
Man blir vad man gör sig
Ibland undrar jag hur folk tänker.
Igår på jobbet hände en grej som gjorde mig inte bara förbannad men mer förvånad över hur en del människor inte tänker sig för.
Nog för att Sverige är en demokrati priveligierad med att ha vad som kallas yttrandefrihet (vilket jag tycker är helt fantastiskt). Med yttrandefrihet menas bl.a. vad jag förstår att var och en har rätt till sina egna åsikter om det ena och det andra, snälla rätta mig om jag har fel. Men måste folk för den sakens skull tappa all vett och helt plötsligt uttrycka sig så plumt som denna TANT (för tant är hon, inte pga av ålder, tant blir man utifrån sitt beteende)?
Det som hände var att jag och en jobbarkompis satt och diskuterade "bäst före datum" på studenter (d.v.s NÄR man egentligen är för gammal för att börja studera), och kom fram till att man aldrig är för gammal så länge man har motivation. Som exempel på detta berättade jag bl.a om min käre Tomas som trots sin något högre ålder återigen började studera.
DÅ fattar helt plötsligt tanten intresse för samtalet och avbryter med ett "Ursäkta, får man fråga hur gammal han är då?
Bara frågan i sig var väl inte helt och hållet obefogad och inte heller på något sätt kränkande, men hennes reaktion därefter var däremot INTE OK.
Då jag gett svar på hennes fråga och berättat att han snart ska fylla 38 brister det för tanten och hon får så gott som ett nervöst sammanbrott och verkade tappa all vett och etikett.
"VA?!?!?"
"MEN GUD!!Är han så gammal?!"
"Han är ju lika gammal som jag!!" (Återigen: Man blir vad man gör sig, även Tant)
"Hur kan ni var tillsammans?!"
(Detta är inte i detalj vad som yttrades då jag var i ett mindre tillstånd av chock för några sekunderoch bara satt och gapade).
Detta följes av ngn sekund av ett sånt där "jag-vet-inte-riktigt-hur-jag-ska.-bete-mig-så-jag-skrattar-lite-skratt".
Jösses. Visst, jag kan förstå att det är såhär många människor faktsitk reagerar när de för höra att det är en sådan åldersskillnad mellan oss, men snälla, man beter sig väl inte på detta vis?
Människan i fråga kan aldrig ha varit riktigt förälskad ngn gång, för då borde hon veta att det sista man tänker på är åldern.
Låt oss vara kära för f-n, åldern stör inte oss så varför ska den störa er?
Yttrandefrihet ja visst, men hur vad det med det där om kränkning?
Off to work.
/Yours Truly (utan e!)
Att vara den man är
Läste Belmas blogg nyss vilket fick mina tankegångar att cirkulera lite (du skriver verkligen energiskt och passionerat tjejen!), framför allt det där om att vara sin egen person.
Det är mycket prat nu för tiden om hur många människor förvandlas till stereotyper och rättar sig efter samhällets/modets syn på hur man borde vara (ha! där fick vi in ännu ett borde!) och hur en del människor mitt i rädslan över att inte smälta in i bilden av den moderna människan helt glömmer bort sig själv och sina egna intressen.
Detta är något jag helt fullt håller med om; det finns många mindre starka människor här i världen som inte orkar/vågar stå upp mot dagens ideal med allt vad det innebär utan som utifrån dessa formas till en slags fiktiv person som kanske inte riktigt är de själva men som bättre passar in i den bild som samhället på ett vis propagerar för. Dessa människor, som tror att de måste utge sig för att vara någon de inte är, är det givetvis lite synd om. Dessa människor som åsidosätter sina egna intressen och sin egen person har missförstått innebörden av ordet unik.
MEN, vad jag tror, är att det är just denna pågående debatt om att vara unik och att vara sig själv som skapar dessa stereotyper i sig. För många människor är nog just ordet unik förknippat med att vara speciell och utmärkande, vilket givetvis sätter press på många att vara just det; utmärkande och speciell. Nu är det ju så att det faktiskt finns väldigt många människor som till naturen inte är särskilt utmärkande. Jag själv är ett exempel på en sådan människa. Jag försöker så gott jag kan att vara min egen person, försöker att vara mig själv, men jag är inte särskilt utmärkande. Jag är inte en sådan människa man genast lägger märket till när man går in i ett rum, jag är heller inte personen man vänder sig om ute på gatan (jag ser till och med ofta ut som stereotyp), men jag är mig själv, jag är min egen.
Det jag menar med detta är att det faktiskt finns personer som är sig själva och som har sina egna unika personligehter men som inte sticket ut ur mängden och dessa männskor skall icke glömmas bort.
Man behöver inte slita ihjäl sig eller sticka ut ur mängden för att vara speciell eller unik.
Genom att helt enkelt bara vara den man är, vare sig man är tystlåten och försiktig eller högljudd och excentrisk så är var människa helt unik så länge han/hon bevarar sina egna intressen och värderingar.
Till sist vill jag bara tillägga att jag älskar och uppskattar alla mina vänner just för att de alla verkligen är sig själva, sina egna personer med sina alldeles egna små egenheter!
(Och Belma, jag håller med dig fullt ut!)
Copycat!
Ok flickor, jag hakar på era listor : )
Tio första:
Första bästa kompis: Hanna
Första bil: Hoppas på en Bubbla-cab eller en Mini Cooper
Första kärlek: Enligt mamma: Någon Andreas på vår gata där vi bodde när jag var 4
Första husdjur: Guldhamstern Gusten
Första semester: Oj, minns inte.. Gotland med Far kanske..
Första jobb: Fritidspedagog/Dagisfröken på Jädraås Daghem
Första köpta skiva: The Corrs tror jag bestämt..
Första riktiga kärlek: HELT riktiga kärlek: Tomas
Första piercing: Öronen när jag var 7, tungan 13 år senare : )
Första konsert: Arvingarna på Grönan vid 11 års ålder!
Nio sista:
Sista alkoholdrycken: Vitt Bag in Box vin igår på Lasses inflyttningsfest
Sista bilfärd: Hem från FInland
Sista filmen du såg: Den bäste av Mödrar, tillsammans med Tomas.
Sista bubbelbadet: LÄÄÄÄNGESEN, gillar inte bubbelbad...fick ett av min far på min 14 årsdag tror jag, med frukost och paketöppning i badet!
Sista spelade cd: Marvin Gaye
Sista gången du grät: Har nog inte gråtit min sista gång än, lätt till gråt.
Sista måltiden: SENASTE måltiden: Pizza..
Åtta har du nånsin:
Dejtat en av dina bästa kompisar? Nej
Blivit arresterad? NEJ
Blivit kär vid första ögonkastet? Nästan ; )
Varit på tv? Japp! Lokalnyheterna Gävle/Dala som elevrådsordförande i Högstadiet!
Fått ditt hjärta krossat? inte ännu
Sagt att du älskar någon utan att mena det? snarare utan att veta innebörden.
Haft ett one night stand? Jo...
Busringt till nån? Blev lurad att ringa SOS en gång...ELAKT
Sju saker du har på dig:
1. Vit tröja med knappar
2. Vitt linne
3. Grå mysbyxor
4. Hårband
5. Bh
6. Trosor
7. Maskara
Fyra personer du kan berätta allt för:
1. Mamma
2. Karin
3. Tomas
4. Robban
Tre val:
Svart eller vit? Svart
Sommar eller vinter? Vår
Choklad eller chips? Chocolat
Två saker att göra innan du dör:
Resa till Skottland och bo på ngt uråldrigt slott, Bli friad till
En sak du ångrar:
Karin vet.
Finsk Geografi och en rejäl Klyscha
Dock kan bristen på uppdatering den sista veckan förklaras med att jag varit på semester med min Käre Far och hans fru till hans (och mina?) hemtrakter i vårt mkt kära Suomi, Finland! (Och Cecilia: På vägen upp såg jag skylten Sollefteå, tänkte på dig må du tro!).
En hel vecka har tillbringats uppe i de finska Lappmarkerna, närmare bestämt i Kelankylä, ca 3 mil från Ranua, vilket i sin tur ligger ca 9 mil sydöst om Rovaniemi!
Om man inte är en 50-årig lappbonde med brinnande intresse för traktorer och renar finns inte mycket att fylla dagarna med där uppe då stället enbart består av renar, myrmarker och en o annan liten skogstjärn..
Men icke att förakta, det var roligt att komma dit och framförallt att få träffa farmor! Andra ställen som besöktes under visteslen var min pappas födelseplats (kan tyvärr inte kalla det barndomshem längre eftersom huset sedan många år är rivet), min farfars hem där han växte upp tillsammans med sin morbror eftersom hans föräldrar tragiskt nog gick bort under kriget, samt farfars fars grav (soldatgrav med enbart soldater som stupade i 2:a världskriget). Måste säga att det lite lustigt nog var en särskild känsla att stå där och beundra hans grav tillsammans med andra tappra soldaters, jag förstår att pappa ser honom lite som en hjälte.
Apropå borde, som jag tidigare skrev, så finns det många sådana här i livet. Framförallt nu under sommaren då många av oss studenter faktiskt befinner oss på hemmaplan.
Nu börjar denna sommar lida mot sitt slut och det finns som vanligt en massa oavklarade borden som nu inte heller kommer att hinnas med...Hade exempelvis tänkt att åka och bakat lite hos min gamla Farmor, hälsat på Mormor och Morfar och framförallt badat i sjön hemma i skogen. Alla dessa tre så verkligt simpla saker men som inte blivit av denna sommar. Jag vet inte om det beror på lathet eller vad, men det känns trist att de inte blivit av bara för att man hela tiden tänkt att "det hinner jag göra en annan gång", vilket osökligen leder mig in på dagens något klyschiga men högst relevanta slutord:
Ta vara på dagen och se till att ta tag i de saker ni tänkt, för rätt som det är är det försent.
(Nu blev detta väldigt dramatiskt och jag känner mig tvungen att avdramatisera genom att påpeka att det såklart i detta fall, såväl som i så många andra, givetvis kommer att ges fler tillfällen!)
Vi ses snart alla mina kära vänner, den 26:e kommer jag tillbaka till Uppsala, hoppas ni är där då!
En folklig sommar!
Inaktiviteten den senaste tiden ursäktas med den simpla förklaringen att en eftermiddagsvecka på rörverk 68 första veckan i Augusti när temperaturen är som allra högst, INTE är att leka med... Sorry, men nu är har jag vaknat till liv igen efter en Underbar helg tillsammans med min älskade Tomas.
Denna sommar börjar lida mot sitt något vemodiga slut. Men efter att ha läst Belmas blogg ser jag med stor förväntan fram emot den stundande hösten! JAG ÄLSKAR OCKSÅ HÖSTEN. Alla färger, den friska luften, framtagna mysiga filtar som legat undangömda sommarens hetta, tända ljus, härligt mysiga varma koftor och sist men absolut inte minst: höstens kollektion av underbara stövlar!
Inte likt någon annan årstid tycks jag alltid bemöta hösten med en alldeles speciell förväntan, allt börjar liksom "på nytt" och det känns som att man får en chans att förbättra sin tillvaro, med allt vad det innebär, ännu lite mer. Och för en halvfinsk "norrlänning" som mig är dessutom sommaren alldeles för varm och det känns som att man har gått och hållit andan under större delen av sommaren för att sedan, mot slutet av Augusti äntligen få öppna sina lungor och fylla dem med frisk luft!
Trots denna längtan efter kallare dagar, måste jag säga att denna sommar varit helt OK och kanske den mest folkliga hittills! Förutom att jag mestadels ha tillbringat min tid nere på Jernverket, har jag faktiskt hunnit med en hel del folkliga aktiviteter:
Gammaldags midsommarfirande hemma i byn Ivantjärn (antal invånare: 20), pensionersfika med Farmor, auktion på öppen Bondgård, Depeche Mode på Stadion, Skansenbesök (dock tyvärr utan allsång), "logdans" i Hedesunda, diverse grillkvällar med trevligt sällskap, sena mc-turer tillsammans med min käre far och hans "gubbgäng", Countryfestival i Furuvik (med picnic nere vid havet) samt en kommande Cityfest. Den Svenska kulturen har verkligen insupits denna sommar och det är inte utan att man känner sig riktigt duktig! (Lägg till detta en ständigt pågående minigolfturnering mellan mig och Tomas och vi får även in lite sport!)
Nu stundar en jobbigt lång förmiddagsvecka som kommer att följas av en resa till "hemtrakterna" i Finland. På Söndag kväll efter att stämpelklockan plingat kl 22.15, bär det av till Ranua, ett litet samhälle i norra Finland där min far är född och uppvuxen. Jag har inte varit där särskilt mycket, men det ska på något konstigt vis ändå bli skoj att komma dit. För trots att jag varken talar eller förstår finska, så känner jag mig ändå lite finsk och det känns bra att återigen få återse (?) mina rötter. Vi ska även besöka min "riktiga" Farmor som jag inte (på grund av den språkliga barriären) haft någon som helst kontakt med på nästan exakt 10 år, DET ska bli riktigt roligt!
Med hopp om en UNDERBART härlig, ren och klar höst...
/Yours Truly
Fadder till en apa?
Idag bär det iväg (hem) till Uppsala på en liten "minisemester med Karin! Tänkte vara där över helgen och passa på att ta en tur till Hufvudstaden för liiite shopping, men det ska vara ytterst lite det. Ska faktiskt bli skönt med lite miljöombyte :)
Annars inte så mkt nytt, var på dans (ja, RIKTIG dans, med ännu mer pensionärer igen) i Tisdags med Tomas, och det dansedes hej vilt till mestadels Arvingarna! Jag kan inte rå för det men jag är lite nördig när det gäller logdanser... är lite uppvuxen med sånt och tycker faktiskt det är lite mysigt! Öl, Chokladhjul och en massa glada människor, vad mer kan livet erbjuda?
Nu måste jag kasta mig på cykeln ner till stationen!
Ha det wunderbar!
/Yours truly
"Då skulle vi kunna anställa apor"
Efter en veckas hårt slit som i helgen avslutades med två tolvtimmars-skift är jag nu ledig en HEL vecka! Nog för att det skulle vara det mest ostimulerade yrket man kan tänka sig och att hjärnans kompetens förmodligen halverats efter några månader (något jag redan nu tycker mig känna av), så måste jag ändå erkänna ett det är fruktansvärt lättförtjänta pengar, och som vår samordnare själv sa "om inte mer än så krävs, då kan vi lika gärna anställa apor", så sant, så sant...
Det är faktiskt lite skrämmande hur insnöade många är där nere, de kan inte mycket annat än livet där på Sandvik. Skulle man fråga någon vad de egentligen tycker om diverse företeelser ute i världen, ta t.e.x. den tidigare nämnda situationen i Libanon skulle de förmodligen inte ens veta var Libanon ligger eller ens om det är ett land eller en stad, utan i stället lite vilset försöka skaka av sig frågan med något i stil med -Äh, det där, vem orkar bry sig om det? Allt för att dölja sin okunskap. På en än mer fundamental fråga så som vilket parti de kommer att rösta på till hösten, skulle alla UTAN TVEKAN svara Socialdemokraterna av den simpla anledningen att deras föräldrar alltid gjort det, eller för att det bara helt enkelt är underförstått att Sossarna är det enda alterativet och helt enkelt måste vara bäst eftersom de så gott som alltid haft makten i Sverige. Även detta handlar förstås om okunskap och rädsla för att skilja sig från mängden. Att Skilja sig från mängden är nog förresten inte bara Sandviken kommuns, utan hela Gästriklands största rädsla...
Nog om detta, nu är jag ute på djupt vatten känner jag och såklart drar jag inte alla över en kam, det finns givetvis även en hel del anställda som är mycket koka och allmänbildade!
Idag ska det fikas (fikas??) med Farmor Maja och pojkvän Tomas uti det gröna! Farmor är med i en pensionärsgrupp (även den faktiskt relaterad till Sandvik AB) som träffas varannan Onsdag och äter mat och även ibland arrangerar resor till olika platser och arrangemang, och idag har de öppet hus. Självklart var min kära Farmor (som för övrigt är min mammas farmor, men som "adopterat" mig eftersom min "riktiga" farmor är bosatt i Finland) eld och lågor och ville väldigt gärna ta med mig dit!
Så kl 13 idag mina vänner, sitter Anne med pojkvän tillsammans med ca 15 pensionärer mitt i Sandviken och fikar ute i det Gröna : )
Ha en underbar dag!
En dag av visdom
Idag har jag förutom situationen i mellanöstern som det stod i tidningen (egentligen dumt att referera till situationen eftersom det tyvärr mer eller mindre alltid pågår en något mindre fredlig "sitation" där nere, men jag ska inte ge mig in på det för det är VERKLIGEN INTE mitt ämne, det där är mer Ninas område och det här är redan nu en väldigt lång parentes!), även läst om en rätt vis, Fransk, man vid namn Honoré de Balzac. Jag har inte alls haft någon koll på honom tidigare, men jag lärde mig idag att han var rätt långt före sin tid (även detta ett rätt konstigt uttryck; hur kan man vara före sin tid??). Han var kort och gott den som genomskådade det dåtida romantiserade samhället i 1800-talets Frankrike (han hade en mindre romantiskt teri som gick ut på att ALLT går att köpa för pengar) och han var sin tids första författare att skriva realistiska romaner (något som knappt existerade) som speglade den VERKLIGA verkligheten... Förstå vad tufft att stå upp emot ett helt samhälle som har fullt upp med att leva upp till alla ideal och dessutom våga (antagligen med en hel del ironi) påstå att mäniskan till naturen är självisk och full av girighet (nu kanske det inte var exakt så han filosoferade, men i stora drag!) All heder till Honoré.
Annat jag kommit underfund med idag är att jag saknar mina kompisar. Detta låter väl kanske inte så märkvärdigt, men för mig är det faktiskt något helt nytt. Jag har inte tidigare känt något större behov av att umgås så mkt med mina vänner (har för den delen inte haft så många,förmodligen just pga mitt frånvarande behov!) och har alltid varit en sådan där tjej som har en bästa tjejkompis som man är fastklistrad med och tänkt att "jag behöver inga fler", men nu, sedan jag fått mina "nya" vänner känner jag hur viktiga ni faktiskt är, trots att vi ännu inte känner varandra SÅ bra.
Jag har liksom trätt in i helt ny värld på ett vis, jag är "en i gänget" och det känns toppen! Tack flickor.
Nu kom min älskling Tomas hem och det är snart dags att steka pannkakor, det är ju trots allt Torsdag! Eftersom jag i annat fall är sådan traditionsextremist (nytt ord?), tänkte jag försöka haka på det tradtionella man-ska-äta-pannkakor-på-torsdagar-för-det-har-man-gjort-hur-länge-som-helst-köret!
Ha det härligt alla!
/Yours Truly
En ny Era
Man är väl inte sämre än att man kan ändra sig :o)
Jag erkänner att jag funderat på det här med bloggar en del och trots att jag tidigare tyckt att det inte direkt är något för mig (att blotta sina tankar för allmänheten verkade lite skrämmande) så har jag nu i alla fall gjort slag i saken och anslutit mig till mängden (N och B; känn er träffade!). Jag måste även tillägga att jag inte är någon höjdare på datorer och div. funktioner, så om allt på denna sida bara ser jätteknasigt ut någon gång så är det för att jag inte har någon aning om vad jag håller på med!
Det om det!
Detta kommer inte att på något vis fungera som ett politiskt verktyg el ngt annat medium genom vilket jag tänker försöka övertyga världen om ditt o datt, utan denna sida är enbart till för att yttra mina tankar och för att hålla alla intressenter uppdaterade om min (just nu) något ensidiga vardag!
Eftersom jag så gott som alltid har skrivit vanlig, hederlig, traditionell dagbok tänkte jag att det kanske kunde vara rätt skoj ändå att ta det ett steg längre och göra mina (ibland mer genomtänkta än andra) skriverier offentliga! Det kan ju faktiskt vara rätt kul att få höra vad andra tycker och tänker om det jag skriver :o)
Så, med detta hoppas jag att inom kort kommer filura ut hur detta fungerar och att någon där ute kanske kan få något i utbyte av det jag skriver!
Lev väl!
Anne