En dag av visdom
Idag har det varit en lång dag på jobbet och mina axlar värker (eller verker eftersom jag ju jobbar på ett stålverk, dåligt jag vet). Rätt skönt ändå måste jag säga för mellan alla lyft av sk slädar som transporterar rören in och ut ur ugnen (där fick ni även en liten arbetsbeskrivning!) har man gått om tid att sitta och lyssna på radion och läsa tidningen :)
Idag har jag förutom situationen i mellanöstern som det stod i tidningen (egentligen dumt att referera till situationen eftersom det tyvärr mer eller mindre alltid pågår en något mindre fredlig "sitation" där nere, men jag ska inte ge mig in på det för det är VERKLIGEN INTE mitt ämne, det där är mer Ninas område och det här är redan nu en väldigt lång parentes!), även läst om en rätt vis, Fransk, man vid namn Honoré de Balzac. Jag har inte alls haft någon koll på honom tidigare, men jag lärde mig idag att han var rätt långt före sin tid (även detta ett rätt konstigt uttryck; hur kan man vara före sin tid??). Han var kort och gott den som genomskådade det dåtida romantiserade samhället i 1800-talets Frankrike (han hade en mindre romantiskt teri som gick ut på att ALLT går att köpa för pengar) och han var sin tids första författare att skriva realistiska romaner (något som knappt existerade) som speglade den VERKLIGA verkligheten... Förstå vad tufft att stå upp emot ett helt samhälle som har fullt upp med att leva upp till alla ideal och dessutom våga (antagligen med en hel del ironi) påstå att mäniskan till naturen är självisk och full av girighet (nu kanske det inte var exakt så han filosoferade, men i stora drag!) All heder till Honoré.
Annat jag kommit underfund med idag är att jag saknar mina kompisar. Detta låter väl kanske inte så märkvärdigt, men för mig är det faktiskt något helt nytt. Jag har inte tidigare känt något större behov av att umgås så mkt med mina vänner (har för den delen inte haft så många,förmodligen just pga mitt frånvarande behov!) och har alltid varit en sådan där tjej som har en bästa tjejkompis som man är fastklistrad med och tänkt att "jag behöver inga fler", men nu, sedan jag fått mina "nya" vänner känner jag hur viktiga ni faktiskt är, trots att vi ännu inte känner varandra SÅ bra.
Jag har liksom trätt in i helt ny värld på ett vis, jag är "en i gänget" och det känns toppen! Tack flickor.
Nu kom min älskling Tomas hem och det är snart dags att steka pannkakor, det är ju trots allt Torsdag! Eftersom jag i annat fall är sådan traditionsextremist (nytt ord?), tänkte jag försöka haka på det tradtionella man-ska-äta-pannkakor-på-torsdagar-för-det-har-man-gjort-hur-länge-som-helst-köret!
Ha det härligt alla!
/Yours Truly
Idag har jag förutom situationen i mellanöstern som det stod i tidningen (egentligen dumt att referera till situationen eftersom det tyvärr mer eller mindre alltid pågår en något mindre fredlig "sitation" där nere, men jag ska inte ge mig in på det för det är VERKLIGEN INTE mitt ämne, det där är mer Ninas område och det här är redan nu en väldigt lång parentes!), även läst om en rätt vis, Fransk, man vid namn Honoré de Balzac. Jag har inte alls haft någon koll på honom tidigare, men jag lärde mig idag att han var rätt långt före sin tid (även detta ett rätt konstigt uttryck; hur kan man vara före sin tid??). Han var kort och gott den som genomskådade det dåtida romantiserade samhället i 1800-talets Frankrike (han hade en mindre romantiskt teri som gick ut på att ALLT går att köpa för pengar) och han var sin tids första författare att skriva realistiska romaner (något som knappt existerade) som speglade den VERKLIGA verkligheten... Förstå vad tufft att stå upp emot ett helt samhälle som har fullt upp med att leva upp till alla ideal och dessutom våga (antagligen med en hel del ironi) påstå att mäniskan till naturen är självisk och full av girighet (nu kanske det inte var exakt så han filosoferade, men i stora drag!) All heder till Honoré.
Annat jag kommit underfund med idag är att jag saknar mina kompisar. Detta låter väl kanske inte så märkvärdigt, men för mig är det faktiskt något helt nytt. Jag har inte tidigare känt något större behov av att umgås så mkt med mina vänner (har för den delen inte haft så många,förmodligen just pga mitt frånvarande behov!) och har alltid varit en sådan där tjej som har en bästa tjejkompis som man är fastklistrad med och tänkt att "jag behöver inga fler", men nu, sedan jag fått mina "nya" vänner känner jag hur viktiga ni faktiskt är, trots att vi ännu inte känner varandra SÅ bra.
Jag har liksom trätt in i helt ny värld på ett vis, jag är "en i gänget" och det känns toppen! Tack flickor.
Nu kom min älskling Tomas hem och det är snart dags att steka pannkakor, det är ju trots allt Torsdag! Eftersom jag i annat fall är sådan traditionsextremist (nytt ord?), tänkte jag försöka haka på det tradtionella man-ska-äta-pannkakor-på-torsdagar-för-det-har-man-gjort-hur-länge-som-helst-köret!
Ha det härligt alla!
/Yours Truly
Kommentarer
Postat av: Nina
du skriver väldigt bra gumman. och vi (åtminstone jag *ler*) saknar dig med... SNAAART är det Uppsala som gäller igen. 4 veckors jobb kvar... ojojoj.
de Balzac förresten, läste man inte nåt om honom på gymnasiet? Tror jag gjorde det i alla fall, hörde du om något speciell bok av honom? För jag känner verkligen igen namnet...
Trackback
