Queen Anne

Hur mycket av det vi gör gör vi egentligen för att vi själva faktiskt vill? Och hur mycket av det vi gör gör vi endast för att vi tror att andra förväntar det av oss? Och hur mycket av det är egentligen bara inbillning?
Detta inlägg är ett exempel på vad jag menar: Jag har egentligen ingenting alls att skriva, inte lust heller. Men jag skriver ändå, därför att jag tror att vissa människor förväntar sig att jag ska uppdatera denna pinsamt dåliga blogg...
Är det inte helt galet?
Jag har ju för tusan ingen lust alls.
Inte för att det inte har hänt något, utan bara därför att jag helt enkelt inte känner för att dela med mig av vad som ar hänt den senaste tiden.
Mycket händer nu ska ni veta alla ni som läser. Och för att jag ska hinna, och orka med allt, så ber jag er att inte förvänta er något från denna blogg på ett tag.
Gå inte och vänta på ett nytt inlägg.
Rätt som det är dyker det upp, och gör det inte det så är det för att jag helt enkelt inte känner för att dela med mig av mitt liv för tillfället.

Men ja, jag mår bra och vi mår bra. Och det är vad som känns viktigast av allt just nu för oss båda, att VI mår bra.
Hoppas alla ni som jag inte hinner med just nu också gör det, mår bra.