Queen Anne

- bokstavligt talat och på fullaste allvar.

De senaste två veckorna har varit minst sagt turbulenta och innehållit samtliga ovan nämnda ting.
Så mycket har hänt att jag inte vet var jag ska börja och hur mycket jag egentligen skall avslöja. Det har gått till den vida gräns att jag knappt vet om jag ska skratta eller gråta.

Det började med att min käre pappa körde av vägen med bilen, följderna inte direkt allvarliga men omständigheterna desto värre.
På toppen av detta är jag själv trasig i huvudet efter en olycka på jobbet, och efter drygt 4.5 timmar på akuten i onsdagskväll med CT-röntgen och lite kapat hår, sitter jag för tillfället med sex stygn mitt på skalpen och är sjukskriven tillsvidare.
Efter fyra dagar mer eller mindre helt inomhus, beslutade vi oss dock idag för att ta bilen och köra en bit utanför stan för en längre promenad. Detta visade sig vara ett stort misstag.
De nämnda händelserna toppades nämligen nyss av att vår bil heldog mitt ute i ingenstans. Alla varningslampor som kan blinka blinkade och felmeddelandena avlöste varandra och vi var fast bland granar och åkrar.
Så Johan och jag, tillsammans med mina sex stygn i huvudet, fick ta en dryg timmeslång promenad hem igen efter att ha bogserat bort bilen som nu är allt annat än körduglig.

Det är väl ungefär i korta drag vad som har hänt sedan senast. Medan andra har njutit av sommarvärmen som ju kom tillslut, har en del av oss varit upptagna med annat.
Men jag ska absolut inte klaga. Samtliga olyckor hade kunnat få betydligt värre utgång och läget hade kunnat vara betydligt värre.

Bortsett från detta är allt bara bra med oss!
Jag är dock lite småsnurrig i huvudet fortfarande (mindre hjärnskakning?), så detta inlägg får sitt slut här.
Nu vet ni i alla fall att jag lever, om än nätt och jämt ;)

/Yours Truly.