Länge leve Gästrikland
Ännu en helg hemma i Gävle.
Jag trivs bättre här.
Jag mår bättre här.
Hemma, i lägenheten, med min Tomas.
Trots att jag gillar Uppsala som stad bättre och trots att jag har de flesta av mina vänner där (åtminstone de vänner jag umgås med), kommer jag aldrig ifrån det faktum att detta alltid är mer "hemma". Och det är väl inget annat än naturligt antar jag.
När jag är här infinner sig alltid en viss ro i både sinnet och kroppen som inte finns hos mig när jag är "hemma" i Uppsla.
Närheten till min familj, orten där jag är uppväxt och sist men inte minst Tomas gör att jag alltid kommer bättre till ro här än någon annan plats på jorden.
Det är här jag har mina rötter, mitt liv.
Har inte gjort mycket idag förutom att varit på den sedvanliga Loppisrundan, vilken nu har blivit obligatorisk för lördagarna!
Inskaffade mig ett stycke svart handväska à la 50-tal, ett stycke fotoram à la 20-tal, en pytteliten tavla med en söt liten ängel på
visst är det så... Hemma är ju där familjen finns, och familjen är ju Roberto. Va mysigt att höra att ni fortfarande är dökära! Kram