Inne eller ute?
Sitter här och funderar på om man verkligen MÅSTE ta ut katterna i koppel?
Jag har väl redan deklarerat för mina egentliga åsikter om innekatter, och för att försöka lindra min ångest åtminstone lite så gjorde jag idag ett tappert försök att ta ut katterna i nyinförskaffade selar och koppel...
AJ.
Hur gör man??
Jag har låtit de gå inomhus med selarna nu i några timmar både i dag och igår så de skulle få vänja sig vid känslan. De har suttit på balkongen ett otal timmar och varit nyfikna på alla ljud och varelser, varför vill de göra illa mig?
Jag fattar väl att de själklart är rädda i början när de aldrig varit utomhus (på backen) tidigare, men hur ska man egentligen gå till väga? Ska man tvinga ut dem överhuvudtaget för att de "ska vänja sig"? Tänk om de inte alls vill
vänja sig, tänk om de egentligen bara vill vara inomhus?... Jag vet inte.
För att få ut dem utomhus var jag ju tvungen att först bära ut dem på gården. Detta var praktiskt taget helt omöjligt eftersom de höll på att klösa sönder hela övre delen av mig... Väl ute på gräset ville de bara spring in igen och Selma höll på att klättra upp in i hjulhuset på en av grannarnas bil.
Eftersom det trots allt går en hyfsat trafikerad väg utanför huset (dock ingen tung trafik men ändå), tänkte jag att de kanske skulle må bättre av att komma en bit ifrån den. Jag stålsatte mig och gjorde ett nytt försök men alla ni som försökt bära katter som INTE vil bli burna vet att det är bara att lägga ner, vilket jag gjorde. Jag släppte ner dem på andra sidan vägen, i högre gräs mot en husvägg. Sigrid låg och tryckte under några stora blad av något slag och Selma gömde sig under mig (som satt på huk mot väggen)...
Efter ett tag började Selma ge vika för nyfikenheten och började sakta se sig omkring, dock fortfarande tokrädd, men Sigrid... Jag vet inte vad jag ska göra med den katten. Hon är så oerhört feg, knappt ens en katt, rädd för allt nästan.
I vilket fall, typiskt nog ringde min far precis då Selma började smyga omkring och vi var tvugna att gå in igen, vilket i alla fall var något lättare än att få ut dem.
Nu är min fråga till alla er mina kattägande vänner: eftersom jag så gott som aldrig har haft innekatter tidigare, måste de verkligen rastas i koppel?
Jag trodde att de kanske skulle tycka det var skoj efter ett tag då de vant sig vid tanken att vara ute i det fria, men det kanske nödvändigtvis inte stämmer? De kanske hellre vill stanna inne...
Jag har ingen aning, vad tycker ni?
Ha en bra dag allihopa.
Jag har väl redan deklarerat för mina egentliga åsikter om innekatter, och för att försöka lindra min ångest åtminstone lite så gjorde jag idag ett tappert försök att ta ut katterna i nyinförskaffade selar och koppel...
AJ.
Hur gör man??
Jag har låtit de gå inomhus med selarna nu i några timmar både i dag och igår så de skulle få vänja sig vid känslan. De har suttit på balkongen ett otal timmar och varit nyfikna på alla ljud och varelser, varför vill de göra illa mig?
Jag fattar väl att de själklart är rädda i början när de aldrig varit utomhus (på backen) tidigare, men hur ska man egentligen gå till väga? Ska man tvinga ut dem överhuvudtaget för att de "ska vänja sig"? Tänk om de inte alls vill
vänja sig, tänk om de egentligen bara vill vara inomhus?... Jag vet inte.
För att få ut dem utomhus var jag ju tvungen att först bära ut dem på gården. Detta var praktiskt taget helt omöjligt eftersom de höll på att klösa sönder hela övre delen av mig... Väl ute på gräset ville de bara spring in igen och Selma höll på att klättra upp in i hjulhuset på en av grannarnas bil.
Eftersom det trots allt går en hyfsat trafikerad väg utanför huset (dock ingen tung trafik men ändå), tänkte jag att de kanske skulle må bättre av att komma en bit ifrån den. Jag stålsatte mig och gjorde ett nytt försök men alla ni som försökt bära katter som INTE vil bli burna vet att det är bara att lägga ner, vilket jag gjorde. Jag släppte ner dem på andra sidan vägen, i högre gräs mot en husvägg. Sigrid låg och tryckte under några stora blad av något slag och Selma gömde sig under mig (som satt på huk mot väggen)...
Efter ett tag började Selma ge vika för nyfikenheten och började sakta se sig omkring, dock fortfarande tokrädd, men Sigrid... Jag vet inte vad jag ska göra med den katten. Hon är så oerhört feg, knappt ens en katt, rädd för allt nästan.
I vilket fall, typiskt nog ringde min far precis då Selma började smyga omkring och vi var tvugna att gå in igen, vilket i alla fall var något lättare än att få ut dem.
Nu är min fråga till alla er mina kattägande vänner: eftersom jag så gott som aldrig har haft innekatter tidigare, måste de verkligen rastas i koppel?
Jag trodde att de kanske skulle tycka det var skoj efter ett tag då de vant sig vid tanken att vara ute i det fria, men det kanske nödvändigtvis inte stämmer? De kanske hellre vill stanna inne...
Jag har ingen aning, vad tycker ni?
Ha en bra dag allihopa.
Kommentarer
Postat av: Bell
Nejdå, innekatter trivs bra inne. De gillar balkongen, men är de innekatter vill de inte riktigt gå så mycket längre hemifrån än så. Det är i alla fall min erfarenhet :)
Postat av: Sandra
Vi har provat några gånger med våra, men dom vill inte heller. Balkongen dock, det gillar dom, precis som föregående talare (skrivare) konstaterade. :)
Postat av: Nina
man MÅSTE inte. Tiger och Tyson var inga fan och detta i början, men de tyckte det blev roligare och roligaer... men du ett tips är att vara en person/katt.. för när den ena vill dra iväg... osv
Postat av: Nina igen
men nej, man måste verkligen inte gå ut med dem. Katter mår inte illa av att bo inne, inte alls. Tvärtom är de ju väldigt säkra där till skillnad mot utomhus.
Trackback