Är det så här det ska vara??
Är ute på praktik nu i 8 veckor och känner mig helt bortkopplad från världen.
Jag lever i skolan.
Som tur är har jag haf turen att hamna på en riktigt bra skola men en suverän handledare, men allt annat i mitt liv är liksom på hold...
Jag går till skolan 07.45, planerar lektioner, askulterar och håller lektioner för att vid (i bästa fall) 16.00 pallra mig hemmåt.
Och det är ju inte så att jag är ledig när jag kommer hem...
Är det så här livet blir?
Är det så här det ska vara?
Det är inte alls skoj att inte ha vare sig tid eller ork att träffa vänner, trots att de kanske t.o.m med bara bor ett par steg bort.
Det är inte skoj att komma hem och vara så trött att man inte ens orkar laga mat eller ännu hellre: träna.
Jag som i vanliga fall tränar 3-4 ggr i veckan, har tränat 1 (!!!) gång på två veckor nu...
Det enda man känner för att göra när man kommer hem efter en heldag med årskurs sjuor, är att slänga sig på sängen och glo på tv..
Inte konstigt att man blir deprimerad.
Ikväll ska jag och Karin ta en sen kvällspromenad, det blir första gången på ett par veckor som vi gör någonting över huvud taget tillsammans. Hon bor vägg i vägg med mig.
Hoppas ni har det bra där ute i världen alla mina vänner.
Jag saknar er...
Själv har jag blivit inlåst i klassrummet och väntas inte släppas ut förrän fredagen den 16:e mars...
Yours, very tired, truly.
saknar dig med gumman! Men du vet, VFU är inte samma sak som att faktiskt jobba. När du jobbar har du haft tid att planera i förväg, och dessutom har du fått in rutin som gör att det inte blir lika jobbigt. När man kommit in i det blir det dessutom inte lika jobbigt med ljudnivån och alla 100 000 nya intryck varje dag. KRAM på dig gumman, snart är VFUn slut!